1 Jag kastar det allt på Jesus,
Hvad ängslar och trycker mig,
Ty synden, den tyngsta bördan,
En gång hand lagt uppå sig.
Nu skall den icke fördöma,
Ej öfver mig råda mer,
Ty helig, ren och rätt färdig
Mig Fadern i Sonen ser.

2 Jag kastar det allt på Jesus,
Min svaghet och myckna brist,
Mitt mörker, min köld, min tröghet,
Min hjälplöshet först och sist.
Han ensam är mäktig gifva
Den frukt, han hos mig vill se,
O, må han min vilja böja
Och låta sin vilja ske!

3 Jag kastar det allt på Jesus,
Min möda för hvarje dag,
De stora och små bekymmer
Af tusende skilda slag.
Hans leende kläder öknen
För mig uti rosor än,
Och räcker han malörts bägarn,
Med sötma han blandar den.

4 Jag kastar det allt på Jesus,
Min kallelses värf jämväl,
Min omsorg för dem jag älskar,
Min oro för kropp och själ,
De bäfvande framtids frågor,
Som gripa i hjärtat tag,
De tysta, de mörka tvifvel,
Som hölja i moln Guds dag.

5 Jag kastar det allt på Jesus,
Ty så har han mg befallt,
I det han på allvar lofvat
Själf sörja för allt, ja allt;
Så börjar jag utan omsorg
Hvar dag, jag än möta får,
Och beder: Herre, var med mig,
I dag som du var i går!