1 Tänk uti din ungdoms dagar
På din skapare och Gud!
O, "min son, gif mig ditt hjärta,"
Lyder än din Herres bud.
Om och världen dig behagar,
Då hon vänligt mot dig ler,
Hennes fröjd förbyts i smärta,
Hon till sist dig öfverger.

2 Säll den yngling, som ej nöjer
Sig med världens falska fröjd,
Som vid hennes usla brunnar
Aldrig känner sig förnöjd.
Lycklig den sig tidigt böjer
Ödmjukt för sin Gud och hör
Ordet, som han oss förkunnar,
Tror det och därefter gör.