1 Ofvan världens ve och villa
Står Du, Herre, ren och sann,
Hög och härlig, stark och stilla,
Konung, broder, frälserman.
Tack för trofasthet i döden,
Tack för skatt, som rost ej når!
Tack för påsk dagsmorgongløden
Tack för frid i dina spår!

2 Evig frihet från det höga
Oss på dina stigar drar;
Evig ungdom ur ditt öga
Lyser i vårt hjärta klar.
Himmelsk skönhet, kraft och ära,
Mod och tro och hopp och tröst,
Kärlekskraft att bördor bUrar
Skänker oss din frälsarröst.

3 Må det märkas, att vi äga
Ungdoms fröjd, som aldrig dör –
Må vår tunga högt lofsäga,
Att förundrad värld det hör!
Må vår unga frihet brinna
Solen lik så klar och varm,
Att hvar frusen själ må finna
Vägen till din frälsarbarm!

4 Lär oss käckt, med lyftad panna
Storma mörkrets fasta slott,
Aldrig obeslutsamt stanna,
Men besegra ondt med godt!
Kärleksfullt och modigt blicke
Vi på världens kval och sär,
Och din trøst oss vederkvicke,
Hvar gång hjärtat ängsligt slår.

5 Låt oss, unga skott och grenar,
Väsa i din Faders vård,
Som oss ansar, böjer, renar
I si stora ortagård,
Så att världens blick må falla
Och i alla hjärtan svalla
Längtan efter andens makt!