1 Han leder mig, hvad himmelsk tröst
Den ljufva tanken ger mitt bröst:
Hvar helst jag är, hvad helst jag gör.
Mig Gud vid handen ständigt för.

Kör:
Han leder mig, han leder mig!
Ja, med sin hand han leder mig!
Ack, att jag troget följde då,
Den hand som huldt mig leder så!

2 Än genom sorgens mörka dal.
Än genom glädjens blomstersal,
Vid stilla bäck, på öknens sand—
Stads håller mig hans säkra hand. [Kör]

3 Lär mig, o Gud, att sluta in,
Min hand förutan knot i din.
Förnöjd hur helst min lott jag får.
Då jag har Gud, som med mig går. [Kör]

4 Och när mitt vandringslopp är slut.
Och med din nåd jag kämpat ut,
Jag räds ej ens för dödens svall:
Ty Gud ock der mig leda skall. [Kör]