1 Jerusalem, Jerusalem, som ofvantill är byggdt,
Ack, inom dina portar först det blifver lugnt och tryggt.
Här möta nya faror jämt, och jämt till strids det bär;
Och äfven, när det är som b¨st, det sorg och möda är.

2 Hvad under om min längtan då allt mera sträcker sig,
Jerusalem, Jerusalem, dit upp, dit upp til dig!
Min härkomst är ju dock at dig, och jag är främling här;
I dig jag har mitt borgerskap, och där jag hemma är.