1 Hvad är den kraft, hvad är den makt,
Den kristna riddarskarans prakt,
Den skärm, den sköld, den borg för hären,
De blanka, slipade gevären,
Som aldrig föllo ned til jord?
Det är Guds ord, det är Guds ord.

2 Hvad är som ett tväeggadt stål,
Som aldrig något motstånd tål,
Och intet pansar utestånger,
Men genom själ och anda tränger
Och egen vanmakt känna lär?
Det är Guds ord, Guds ord det är.

3 Hvad brusar så med stormens ljud
Och öfverröstar åskens bud?
Hvad dundrar uti syndar'ns öra,
Som domens röst han skulle höra,
Och straffet honom frukta lär?
Det är Guds ord, Guds ord det är.

4 Hvad susar som en vestanfläkt
Och kläder allt i sommarns dräkt,
Hvad friskar upp de slagna hjärtan,
Hvad ropar tröst i syndasmärtan,
Hvad drifver sorgen fjärran här?
Det är Guds ord, Guds ord det är.

5 O, kraftens ord, du lifvets ord!
Till salighet uppå vår jord
Af Herren Gud, du år oss gifvet;
I dig år sanningen och lifvet,
Och vågen du till himlen lår,
Ty Herrens, Herrens ord det är.

6 O, kom med kraft! O, kom med lif!
Vårt hjärtas riddar-rustning blif!
Den lilla skaran för ur striden,
Dess kämpar längtaefter friden;
Till himlen från en stridfull jord
Kom, för oss du,Guds helga ord!